Och mitt liv, kullerbyttan, rullar fram i vanlig takt (ergo: alldeles för fort och disorienterande) Sitter och gnolar på Sinatras
"your nobody til somebody loves you"
och upptäcker att det stämmer in ganska bra på hur man mår för tillfället.
jag suger ganska fett på att vara ensam. har alltid gjort. Sorgligt enligt vissa...
.....ja antagligen. Förklarar att min socialistiska sida manifesterar sig i form
av att vilja dela erfarenheter och tid med någon man trivs med.
Dela med sig, typ. Eller i tidsenlig folkmun "alla ska med"
men vad vet jag...
Well, bara någon vill vara med är jag nöjd.
gnolar vidare....
"You may be king you may posses the world and its gold, But gold wont bring you happiness when your, growing old. Your nobody til somebody loves you. Your nobody til somebody cares"
musik jag måste skärpa mig och börja lyssna på
mötley crue
deep purple
led zepelin
......och brev är underskattat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar